beliveinyourheart

bloggtorka sm ni alla märker!

Jag har fullt upp med tusen olika projekt, det händer massa nytt i mitt liv, jag uppdaterar när jag har tid, förhoppningsvis innan helgen, annars efter!

Peace out!

sorry för dålig uppdate, jag har varit upptagen med tusen saker!
Vi hörs efter helgen!

peace out

hej allihopa!

Jag varpå seans igår och upplevde något helt sinnessjukt. Snacka om att jag tror på liv efter döden efter detta!

Fick som sagt kontakt med min underbara farmor och hon vägledde mig, hon sa att min önskan skkulle gå i uppfyllelse, men det kommer ta tid. hon bad mig hålla låg profil så skulle tiden göra sitt. Hon berättade även att han är med en tjej som han känt länge via skolan, en liten tjej men blont hår som börjar på S. Haha snacka  om att jag blev chockad, jag vet exakt vem det är nu. det är sjukt lågt, men han har väl alltid haft nått för henne, nu när jag tänker efter. Bajs bajs, shit happens. whatever.
Min fina farmor är iaf stolt över mig och stolt över hur hårt jag abetat och lyckats de senaste månaderna. Hon gav mig massa tips inför framtiden, men mest av allt bad hon mig tänka på förlåtelse och att följa mitt hjärta. Viktigast av allt för mig är att honär stolt!

Jag har idag varit i skolan och fixat examensarbetet och sedan har jag fikat!
Nu skall jag jobba lite med att rätta typ så 30 labbrapporter! Underbar kväll för min del.


Ta hand om varandraoch gör en god gärning så fort ni får chansen:D

Nu Har jag jobbat med Alzheimersdagen hela dagen, varit på möten osv. Längtar efter att få komma hem och slita av mig skjortan! Men först skall jag på seans  hoppas att få prata med min farmor:D

Hej Hej allihopa:D!


Som ni märker så brukar jag inte uppdatera om helgern ,jag är för upptagen då typ. I fredags var jag både i skolan och på jobb, sedan skulle vi förfesta hos en vän, men det blev lite sent så jag åkte hem när de andra stack ut. Men det var superkul hemma hos henne iallafall!

Igår jobbade jag tidigt på morgonen och efter jobbet stack jagoch inhandlade massa mat för att alla mina vänner skulle samlas hos en vän och grilla och senare skulle vi ut! Men vi hade så himla kul på grillfesten att vi stannade i trädgården till 4 på morgonen sedan hjälpte jag min vän att städa undan hela trädgården efter alla så jag traskade hemåt vid 5.

Efter 2 timmars sömn så var det dags att bege sig till jobbet. Jag kom nyligen hem och skall idag bara äta skräp och ligga i min säng. I vanliga fall så är jag en väldigt sällskapssjuk person, men dagar som denna så älskar jag att vara för mig själv. Bara stänga av omvärlden och läsa en bra bok eller se någon film och ta det lugnt.



Jag har bestämt mig för att sluta svara på folks kommentarer på bloggen, men jag har 2 sista kommentarer som jag tänker besvara. Inte för att jag känner att jag måste, utan för att jag tycker att folk skall sluta vara så trångsynta och alltid tro det värsta.

Första kommentaren kommer ifrån en person som anser att jag är falsk eftersom jag pfta skriver om lojalitet och hur jag aldrig kommer slänga ut någon ur mitt liv. Personen tycker att jag bara har totalt stängt ut Alex när hon behövde mig som mest.

Mitt svar är att, jag och Alex vet varför vi är ovänner, jag behöver inte skylta med det till alla. De människor som jag älskar, kommer att få tusentals chanser av mig, hur illa de är gör mig. Jag lever fefter ett motto och det är "alla gör fel någongång, men så länge man kann stå för sina fel så vet jag att man är så pass stor människa att erkänna sina fel och du är hälften automitiskt förlåtet. Och den andra halvan jobbar man på tillsammans".  Men jag och hon var inte bra för varandra som  vänner, vi delade inte samma principer och värderingar och såg inte på vänskap på samma sätt. Jag säger varken att min syn eller hennes syn är fel, vi var bara olika. Och att hon  efter vår vänskap valde att leva på ett visst sätt som ställde till det för henne kan jag tyvärr inte ansvara för. MEN jag vänder aldrig ryggen till, hon vet att hon alltid kan vända sig till mig!

Jag umgås inte alls med många av mina gamla vänner idag, det är bara en och det är Josefina. Idag umgås jag med nya människor och människor som jag tidigare känt men inte umgåtts med. Jag har blivit väldigt kräsen med vem jag släpper in i mitt liv. Jag kommer aldrig någonsin släppa in någon för nära in igen, förr människor idag har så lätt för att vända ryggen till utan att bry sig eller titta tillbaka.

Jag läste en sak på en tjejs fb idag, det var ett foto på ett gammalt par ooch det stod att man hade frågat dem hur de lyckats hålla ihop efter 50 år, de hade svarat "Vi föddes i en tid där man lagade saker som gick sönder, man slängde inte det  i papperskorgen"   Jag har nog aldrig hört något så bra, det är det som min mamma och farmor lärt mig hela mitt liv, äntligen sa det pling näär jag läste det.

Nu ska jag iväg och laga mat, odla lite med mage och dubbelhaka;)

Jag kommer snart att ta bort denna bloggen om ni inte slutar skriva era jävla kommentarer, som jag ändå tar bort!

Ja, jag har fattat att han är på semester med en tjej och ni behöver inte skriva det tusen ggr, ni kommer inte få någon kommentar av mig angående detta. Lev era egna liv. vad är det roliga med att hålla på och skriva massa skit om vem det är han är med och hur länge de har träffats och blablabla?! Det räcker nu seriöst!

Igår var jag på labbet, gav mig själv ledigt halva dagen och satte mig på lilla torg med några vänner och tömde för många flaskor vin och åt förmycket nachos.

Efter lilla torg bar det av på fest i bunkeflo hos Ls kompis (Nej, jag umgås inte med L och hansvänner längre, men vi ör inte ovänner heller, så man kan faaktist träffa dem någon gång, blanda inte er). Efter festen stack jag hem och sov sov sov!

Jag blev så glad av att höra från L att han och hans ex träffas igen:) Jag unnar de verkligen det bästa eftersom jag vet hur mycket de gått genom. Jag hoppas verkligen att han skärper sig denna gången och är den mannen som hos förtjänar:) Han verkade vara glad och må bra, så jag är stolt över att ha lyckats vända honom lite åt det bättre hållet. Haha för jag och han har fan kämpat med att hjälpa varandra i många månsder med vår vilsenhet:)

Idag var jag ledig så jag tog en rejäl sovmorgon! Sedan åkte jag till lilla farmor och pratade med henne i typ en timme. Fan vad hon är saknad. Det känns tomt att inte kunna gråta ibland, prata om de minnen som man delat med henne osv. Men jag brukar fortfarande drömma om henne och prata med henne i drömmarna, det känns verkligt på något sätt. Vissa drömmar är underbara då vi umgås precis som förr, mest av allt älskar jag att krama i drömmarna och hon puttar bort mig som hon alltid gjorde.

Jag skrev tidigare att jag hadel lite saker på gång, en av sakerna har jag fått klartecken för. Jag skall anordna en dag som skall rikta in sig på olika målgrupper av människor där man kommer tala om Alzheimers och andra demenssjukdomar och informera om dem.  Inbjudan kommer skickas ut till de som dagen riktiar sig mot, men även mina nära och kära är välkomna. "inbjudningskortet" är klart, designen alltså, och jag är så glad över hur fint det är. Det är ett foto på mig, farmor och K, vi ser så lyckliga ut på det fotot och jag vet att vi var det. Min lilla fina krigare skall få den dagen dedikerad till sig:)

Efter kyrkogården gick jag till mina föräldrar, där städade jag hela deras lägenhet, verkligen tipp topp och lagade mat. Så de var lagom glada:)

Sen har jag suttit och druckit kaffe med min mamma och pratat om allt mellan himmel och jord. Ens mamma är faktist ens allra bästa vän. En mamma har de bästa råden. Jag är så glad över att jag har fått bra relation till henne eftersom jag inte hade det innan, jag var inte så öppen med något innan, Nu döljer jag absolut ingenting för henne. Hon är världens bästa mamma, på riktigt.

Nu skall min bror och jag springa 2 rundor runt pildammsparken, sedan skall han köra hem mig och jag tänker ha en ta-hand-om-mig-själv-kväll. Jag skall fixa mina naglar, fila fötterna, skrubba kroppen osv. Sen skall jag lägga mig med en tidning och en kopp te och lyssna på regnet:) Jag kanske uppdaterar ikväll igen, ypu never know!


Ta hand om varandra och visa alltid varandra massa kärlek! Och ni killar, se alltid till att er tjej känner sig vacker i era ögon!

Usch, det här med examensarbete inom masters är fan tusen gånger jobbigare än när jag gjorde kandidaten. Fy fan säger jag bara, 10 timmar i ett labb, sen hem och läsa och skriva och tänka. Mitt liv är nog inte så roligt i några månader framöver och jag lär inte ha mycket fritid, speciellt med tanke på att jag skall hinna jobba på mina båda jobb också. Men men, man skall inte klaga.

Jag önskar att shopping kunde göra mig glad som förr i tiden. Nu för tiden shoppar jag typ aldrig, och när jag väl gör det så gör jag det med hjärna. Har jag något liknande hemma så köper jag inte det. Snacka om att förändras:P

Nu kommer jag få äta upp mina ord som jag skrev i förra inlägget. Jag hatar kanske inte kärlek trots allt. Efter skolan mötte jag upp en vän för en fika, vi hade inte hunnit prata på en vecka eftersom jag varit så upptagen och i vanliga fall så pratar vi varje dag. Jävligt mycke hade hunnit hända hos henne må jag säga. Hon har träffat en kille, en killle som hon verkligen är kär i. Jag såg i hennes ögon hur allting lyste och hur hon svävade på de rosaste och fluffigaste molnen som finns. Jag var så glad för hennes skull, mest av allt var jag glad för att hon följer sitt hjärta. Denna kille är nämligen 40 år och har 2 barn, men ändå vägar hon chansa och skiter fullständigt i vad folk tycker.

Jag älskar känslan som hon känner, för hon har väntat på detta i nästan ett år. Jag minns hur jag och hon i augusti satt och facebookade honom för hon var så nyfiken på honom, men hur hon valde att inte lära känna honom just för han var så gammal och hade barn. På den tiden var jag en sucker for love, så jag gjorde allt för att övertala henne. Och idag har de ett förhållande och klickade direkt. Jag älskar energin som hon utstrålade, jag kände nästan hur det pirrade i mig ara genom att jag tittade på henne, känslan som man känner är väl typ att det är "vi" emot heeela världen och då man vet att man alltid kommer stå stabila tillsammans genom alla prövningar. underbart!

Jag är iallafall megaglad för hennes skull, och tror att kärleken alltid segrar till slut:D!

En annan sak som jag tänkte ta upp är att någon från samma ipadress tycker att det är kul att skriva dumma kommentarer på min blogg. Det är bara onödigt, jag tycker inte att du skall slösa din tid på att göra det, allra minst att läsa min blogg. min blogg är privat och endast till för mina vänner. De som inte känner mig särskilt bra vet inte ens vad jag skriver om. Det enda de fattar är när jag skriver vad jag gjort om dagarna, hur kul är det liksom? Skaffa eget liv istället!

Den senaste dumma kommentaren väljer jag att svara på. Kommentaren lyder: "Har du sett dig i spegeln på sistone? Du har blivit så äckligt fet och har värsta dubbelhaka. Fattar inte hur du kan känna dig snygg och vara ute"

MItt svar;

För det första så har jag alltid haft dubbelhaka, det är en del av mig. Jag kan även berätta för dig att min mage alltid har varit rund och alltid kommer vara det.
Förra sommaren vägde jag 46 kilo, jag tänker inte väga det igen. Visste kunde jag känna mig fräschare då, men det är inte hälsosamt. Jag gick upp 11 kilo på en månad och vägde 57 efter det. Sen började jag tänka som du och kände mig tjock, så jag gick på en svältdiet, där jag plågade mig själv. På 13 dagar hade jag lyckats gå ner 7 kilo. Nu har det gått en månad sedan jag slutade med dieten och jag är upp i 60 kilo! Jag har aldrig någonsin vägt så mycket, min dubbelhaka har aldrig varit så stor och min mage har heller inte varit så stor. Mina kläder håller på att sprängas på mig, jag måste flera gånger om dagen knäppa upp både BHn och byxorna för att kunna andas. Men vet du vad?! Jag trivs med mig själv,jagbehöver inte vara spinkig för att känna mig vacker. Jag behöver bara le och känna glädje inom mig, så mår jag bra. 

Och jag tycker att det är sorligt att du anser att man inte skall känna snygg för man lagt på sig några kilon. Vad gör lite fett för fel? Vem är alltid tipptopp? Blir du gladast när du känner dig som snyggast och får en komplimang för ditt utseende eller blir du gladast när du känner dig som fulast och får en komplimang?

Och utseende, vad fan är det? Vem fan bryr sig? fett, muskler blablablaaa! väx upp och skaffa dig ett liv och sluta kommentera min blogg!

Nu skall jag skriva lite teori på mitt arbete, sen skall jag sova i någon timme för jag börjar klockan 7! Wiihoo:P

Ikväll sover jag hos min mamma iaf, så det är skönt att bli väckt och tvingad att gå upp:D

Kärlek, kärlek kärlek, ett ämne som jag älskar och hatar!

Just nu tänker jag mycket på vad kärlek egentligen är, jag hatar när min hjärna går på högvarv. Jag var och kollade upp vad det skulle kosta att ta bort min tatuering som jag har under nacken. Den behövs inte finnas där, den var menad för en kärlek som jag blint trodde på, jag trodde verkligen att den kärleken var så stark att det skulle övervinna allt. Jag ångrar inte att jag gjorde den, för jag vet hur starkt jag kände just då och det är okej. Ett bra tag efter frågade många mig ifall jag ångrade den eftersom alla visste vad den hade att göra med men dåsa jag alltid "Mina två favoritpersoner i denna världen finns på kropp och jag bär med mig dem överallt, jag kommer aldrig att ångra det". Jag ångrar mig som sagt inte idag heller, men jag vill inte ha den, för det som den skall representera fanns inte där på det viset som jag trodde.

Man lär sig genom sina erfarenheter, jag har gjort en väldigt lång resa det senaste året. Igårkväll kom min mamma och hälsade på mig och sa "Jag är så glad att du är finslipad igen, jag kan inte beskriva med ord vilken människa du har blivit. du har egenskaper som människor bara kan drömma om. Men ett tag trodde jag verkligen inte att du skulle bli dig själv igen. Du plågade dig själv, det gick inte att tala med dig och du var i helt annan värld."

Min mamma ör en väldigt smart människa och jag kände mig så glad över att få höra det från henne. Jag är glad att det märks att jag har funnits mig själv igen. Jag skriver inte dessa saker för att bevisa mig för någon, utan jag skriver det för det är hur jag känner och hur jag tänker men även för att ni alla skall veta att man alltid kan ta sig ur allt, om det finns en vilja. Jag kommer aldrig någonsin skriva vad jag har bearbetat och liknande, det behöver ingen spekulera kring ens.

Men kärlek är det som driver en fram i livet, kärlek. Riktig kärlek. Jag har lärt mig att jag inte kan hitta kärlek i en kille, kärlek finns hos min familj. I min familj har jag blivit lärd att man håller ihop, i vått och torrt, genom exakt allt. I min familj skulle ingen någonsin dela på sig, sådant har aldrig funnits. Det är precis en sådan familj som jag vill att mina barn skall växa upp i, och det låter hemskt men den man som jag skall ha familj med i framtiden måste komma från en hel familj. Jag tror att det är viktigt för man oftast blir som sin familj, en person från en splittrad familj kommer ge upp så fort det kommer svårigheter eftersom personen är uppväxt med det, medan en person från en hel familj kommer att kämpa och alltid stå stabil för kärleken.

Min mamma sa även till mig "Jag är inte dum, jag ser hur mycke du saknar honom och hur du plågas. Du kommer sluta känna så en dag, du kommermå bättre". Mamma har alltid rätt, tiden visar alltid det. Sen är hon så söt, för hon om någon trodde att jag skulle vara gift snart:P hon tittade på mig och sa "Jag kommer iallafall aldrig förstå varför varför ni gav upp, jag trodde verkligen att ni båda älskade varandra mer än så. Och när jag någon gång träffar på honom i framtiden så kommer jag faktist säga till honom att han borde ha kämpat och inte släppt dig" Haha sööta lilla mamma, alltid sina egna teorier

Jag har en vän som nyligen har förlovat sig efter många år med sin pojkvän, efter många om och men så blir det dem, det är äkta kärlek. Jag frågade dem både hur de lyckats efter 9 år, för jag vet att de splittrades två gånger men fann sin väg tillbaka till varandra. Han svarade "Hon har alltid min kärlek, livet är inte som på film, iband måste man komma ifrån varandra för att sedan bilda ett ännu tjockare band till varandra". Och hon svarade "När vi hade de svåraste tiderna så visste jag att efter det svåra så väntar det underbara tider, så jag hade bara tålamod och inväntade allt det underbara som väntade runt hörnet"

Jag älskar kärlek som deras. Jag vet att jag hatar kärlek just nu, men en riktig kärlek är en kärlek utan slut och det är underbart! Och det konstiga ör att så fort det blir varmt och solen tittar fram så blir jag känslig och blödig och tänker på kärlek, jag vet inte varför.

Om 3 veckor fyller jag 25 år. Den jävla dagen är snart här, ännu en födelsedag, dagen jag hatar. Min 23års-dag var underbar, men den lyckan vände ju jävligt fort. Alla vill att jag skall fira denna dagen, men jag vill nog inte det. Jag kommer ta en filt 2 paket cigg och sätta mig vid min farmor, sitta där hela dagen! Där mår jag bra, trots att jag är där väldigt sällan nu förtiden. Konstigt nog så har saknaden efter henne blivit större med tiden, men jag völjer att förtränga det och inte ens besöka graven. Men min födelsedagspresent till mig själv ska bli att fixa hennes grav:)

Nu orkar jag inte skriva mer, ha det fint allihopa!

Helloo Malmö!

Stockholm var underbart!

Vi har åkt massa karuseller på Gröna Lund, vi var på LMFAOs konsert och efterfestade med dem.

Sedan har vi shoppat och gått runt för att sedan avsluta sista natten på Sturekompaniet, vilken var en oförglömlig kväll! Jag älskar Stockholm, men det är jävligt stort, för stort för mig!

Nu är jag tillbaka till verkligheten!

Examensjobbet började idag, och det känns skitbra!

Jag funderade på en sak, det är sjukt rpligt med drömmar och att nå sina mål i livet. Men det är jävligt tråkigt när man nått mållinjen och står där med tomma händer efter att känslan försvunnit. Jag har alltid varit girig med allt i livet, jag har aldrig varit riktigt nöjd med något, alltid velat ha ut mer av allt. Men nu är jag snart 25, och har verkligen lyckats komma dit jag ville på egen hand, jag tog mig upp från botten till toppen av berget. Visst är jag glad, men nu när jag har allt som jag velat ha, eller rättare sagt nu när jag har kommit dit jag vill i livet så känns det tomt. För man vet inte vad mer vill, eller vad man skall göra av allt. Men men, allt faller väl på plats snart och pusslet blir väl helt inom sin tid.

Ha det underbart allihopa, ta hand om varandra och se till att må bra:D!

Det tog ett tag innan jag förstod eller ville inse att det är jag som måste bära de tunga stenarna till "målet", jag som måste ta mig bort från de destruktiva tankarna och ta ansvar för mitt liv. Det kan ingen göra åt mig. Jag kan inte fly, jag kan inte hoppa upp på någons rygg. Få dem gå den där jobbiga vägen och tro att det försvinner. Många gånger ville jag bara Välja den enkla vägen, men det går inte till så. Inga fusk, inga genvägar.

Jag önskar ibland att det funnits genvägar, för det var jobbigt att älta, bearbeta och till slut komma till insikten att det inte är någon som förstört mitt liv, det är jag själv.
Jag lät saker få hända, få förstöra och ta upp tid för mig. Nu i efterhand ångrar jag mitt "spel", att jag dolde det, försköt det. Men att ångra är inget bra, man får lära av det istället. Jag får inse att då gjorde jag allt jag orkade och kunde, jag överlevde.

Minnen av rädsla, maktlöshet, oro. då jag kände mig värdelös, äcklig, dum och ensam. Dolde sanningen, både för mig och andra. Jag skämdes, hade skulden på mina axlar, duschade bort det hemska, valde masken, plåstrade om själen och log.

Min vän sa till mig "du är starkare än du verkar, smartare än du tror och modigare än du anar"

Någonstans inom en finns en kraft, en styrka, det gäller att hitta den. Att sakta gå komma tillbaka till sig själv.

Jag har kommit långt och längre kan jag komma. En styrka är att visa sig svag. En styrka är även att vända det mörka och att kämpa vidare. Kedjorna är idag uppbrutna och jag är den som styr.

Jag känner att jag inte behöver bearbeta mer, jag stoppas inte av någonting. Jag kan leva igen, tagit kampen och vunnit.
Självklart finns det stunder av sömnlösa nätter, drömmar och påverkan. Det måste få ta tid. Ibland känner jag sorg, jag känner trötthet. Och när allt känns så, så gör jag det som jag är bäst på. Jag sätter på mig min mask, den glada, skrattandes masken, jag fyller kroppen med energi som egentligen inte finns och beger mig ut för att skådespela mot världen.

Jag fick en fråga av min vän om hur jag lyckas gå vidare, min kraft och styrka. Vart denna förmåga kommit ifrån?
Det är en svår fråga, till och med för mig som gjort denna resa.
Ett steg i taget, att inte rusa och få känna är viktigt.
Ibland har jag stått handfallen, inte trott att jag kunnat gå vidare, inte känt mig stark nog att ta ett steg till och kraften har verkligen sinat till botten. Men på något sätt har jag lyckats även denna/dessa gånger. Att kravla mig ur mörkrets tunnlar, fylld med hat, skam och skuld till mig själv, till andra och till livet, men jag kravlade, såg ljuset, såg hoppet och framtiden.
Någonstans inom mig fanns det hela tiden, ibland brann det svagt, nästintill osynligt. Ibland lös det starkt, då samlade jag energi, kraft och kärlek, för att orka vidare på de mörka stigarna som jag visste jag åter skulle vandra på, som åter skulle komma till mig.

Det är svårt att peka på just DET som hjälpte mig och tog mig vidare. Men några viktiga saker har varit stödet runt om mig, de fina vänner jag har, familj. Farmor har räddat mig, hon har fått mig se livet, att uppskatta det och vilja se mer. hon har fått mig att "återuppstå" för henne vill jag göra stolt när hon tittar ner på mig.
Livet är skört, jag tror att jag alltid tagit det för givet och inte levt fullt ut. Det är svårt idag med ibland, men jag försöker.

Mycket inom mig har väckts, jag har känt de flesta känslor. jag har varit sviken, sårad, jag har hatat, känt medkänsla, sorg, jag har gråtit, skrattat och känt de mest lustiga känslor som finns. Tror det har varit viktigt att tillåta mig dessa känslor, bearbetat och få gå igenom dem. Fått älta, men ändå inte fastnat på vägen, fått hjälp att ta mig vidare. Hjälpt mig själv.
Det viktigaste, även om stödet runt om är otroligt viktigt, är resan jag varit tvungen och göra själv. Kampen, kriget och hitta kraft har varit något som kommit till mig. som sagt har den legat där, väl dold men jag valde att gräva fram den, tro att den fanns där. Jag valde kampen. Jag valde ta striden, för mig själv.
Nu har ja ansvar att göra det bästa av livet, att vända allt hemskt till något fint.
Jag har också försonats med de tankar och känslor jag haft.

Idag är jag glad att åter fått kontrollen över mitt liv, jag får känna tycka och göra som jag vill. Idag kan jag finna styrka i det som finns kvar och inte fastna i det om varit och det jag förlorat..

 

 

Hej allihopa!!

Valborg var legendary!!!

Vi satte oss i parken vid 7 på morgonen, vid 1 började vi dansa lägst framme och har det underbart!
Efter det bar det av till grillfest och sen korridorsfest! Jag börjar dock bli gammal och orkar inte trycket, så jag var hemma i malmö 22.30 och sov gott i min säng! Underbar valborg trots att jag slutade tidigt:D

Igår vakande jag tidigt och var pugg utan bakfylla! Jag åkte hem till mina föräldrar, städade deras lägenhet och lagade mat till dem, för de kom tillbaka. Haha snacka om att de älskar mitt nya jag! De är inte alls vana vid sånt. Jag hade dessutom tvättat alla kläder haha. Det var på tiden att jag växte upp:P

Jag har börjat läsa en väldigt bra bok! Tipsar er om den senare:)

Nu har jag en ta-hand-om-mig-själv-dag, imorse tränader jag och nu ska jag skrubba hela kroppen, sedan måla tånaglarna och fixa manikyr på händerna. Sedan skall jag sätta mig på min innergård och läsa min bok i solen:)

Imorgon åker jag och tjejerna till huvudstaden, för shopping, fest och gröna lund!

Jag uppdaterar nog ikväll, annars hörs vi typ på måndag!


Ta hand om er själva och varandra och njut av solen:)

mitt magsår spökar igen, jagär svullen som om jag vore gravid i sjätte månaden eller något. Trots det så har jag tvingat i mig mat och pluggat effektivt i typ 12 timmar! Sista tentan ever är på onsdag!

Idag fick jag veta att jag blev kursetta i ännu en kurs! Medicinsk fysik, sinnessjukt! Sedan fick jag ett  A i anatomi:)

Har även varit och hämtat ut mina biljetter till huvudstaden! Ska bli sjukt kul att åka dit med tjejerna och göööra kaos:P

Efter sommaren börjar jag doktorera, har fått en tjänst på wallenberg neurocentrum, där kommer jag att jobba med en forskning, som har med stamceller och parkinsons och alzheimers att göra!
Jag är väldigt glad för allt detta!

Min bästa vän gjorde mig såsåsåsåsååååå glad idag fick ett sms av henne där de stod "Jag måste säga att du är världens bästa vän! Du är så genuin och lojal och du ger mig de bästa råden. Tack vare dig så finner jag styrkan att ta mig genom varje dag och du ser till att jag behandlar Sebbe väl. Tack för att du finns. Du är den bästa människan man kan ha i sitt liv"

Smset made my day!!!


Time for some coffee and studying! Måste klara tentan minsann.


var snälla mot varandra, behandla varandra väl och ta aldrig någon i ert liv för givet!

Orkar inte skriva om hela min vecka, men helgen har varit bra!
Jag festar INTE lika hårt som förr och det är jag glad över, jag festar med gamla vänner och det känns underbart!
Jag har världens bästa människor runt omkring mig!

Jag menar inte på något sätt att de andra som jag brytit kontakten med var dåliga, men jag var bara tvungen att göra det för mitt eget bästa, livsstilen som jag levde då, är absolut inte något jag vill göra.

I fredags så satt vi hos min vän och drack lite med några nära vänner, sedan stack vi till etage där jag fick agera mamma, för en vän hade druckit liiiite för mkt! Så kvällen avslutades rätt så tidigt. Min bror hämtade mig och min vän och körde hem oss:)

Vaknade på lördagen av att min galna mamma skrek att hon var Hanna Widerstedt haha

Igår var väldigt rolig natt!

Vi var ett gäng som startade med att grilla vid 5, sen satt vi ich tömde alldeles för många flaskor av all möjlig sprit, tanken var att vi skulle ut, men natten slutade inte ute haha.

Imorse var jag och spådde mig hos en kvinna. Jag är riktigt överraskad hur hon kunde veta allt om mig! Jag har alltid velat spå mig hos henne för alla som har spått sig där har sagt att hon är väldigt bra, men väntetiden är typ 6 månader. Jag bokade min tid i november!

Hon visste iallafall verkligen allt om mig, om mitt förflutna, min nutid och min framtid.
jag är glad att framtiden ser bra ut och att jag kommer få min önskan uppfylld:D
Jag blev glad när hon sa att jag är en väldigt genuin person, med ett stort hjärta, och att jag inte får glömma det för hon tycker att jag har glömt det.

Sen angående min önskan, så sa hon att alla bitar kommer falla på plats inom sin tid. Men jag blev lite ledsen då hon sa att det ligger något missförstånd eller misstolkning bakom att det ser ut som det gör idag. Men det kommer iallafall lösas! Så jag är glad!


Jag satt idag och pratade med en vän om mina relationsproblem! Som alla har märkt så kan jag inte släppa in någon i mitt liv. Jag är inte intresserad av att träffa nytt folk, allra minst killar, och jag verkligen HATAR närhet! Jag vill inte ha någon nära mig, jag hatar det verkligen, det gör mig illa till mods. Därför blir jag jätteledsen när folk ska försöka komma nära mig, jag har redan sagt till alla att jag hatar närhet och jag är trött på att behöva förklara det för folk om och om igen!

Jag vet att närhet inte betyder något för människor idag, och att alla ligger med alla som ingenting, jag respekterar det. Men närhet för mig är något heligt, närhet för mig betyder kärlek, det betyder trygghet. jag har delat allt detta med en enda kille, och så kommer vara ett tag framöver, jag behöver få läka, jag har inte läkt än, inte ens i närheten.
Och när folk försöker komma nära mig strör de bara salt i mitt sår, så fort en kille närmar sig mig, går mina tankar automatisk till någon annan och känner mig illa till mods. Jag vill bara ha en ytlig relation tilla alla utan någon som helst fysisk kontakt, och jag önskar att alla ska respektera det!

Nu blev det lite känsligt och flummigt, men jag skriver bara av mig, efter några händelser denna helgen så måste jagventilera bara:)

Nu skall jag ta fram böckerna och läsa, sedan skall jag rätta lite labbrapporter:D

ha en bra dag allihopa!

Hello!!!

Jag var ute på min numera regelbundna morgonpromenad vid 06.10 när jag blev plötsligt förbannad. Vad i helvete gör du ute på promenad sex på morgonen kanske ni tänker nu, men då ska jag berätta för er att det är ännu ett av mina påhitt för att bli den ultimata människan. Ett steg mot att bli den perfekta tjejen.

För den perfekta tjejen ska röra mycket på sig och få mycket frisk luft så att hon i sin tur får energi. Den perfekta tjejen ska tycka att det är superroligt att gå på gym och mer än gärna vilja, orka och hinna med det några gånger i veckan. Den perfekta tjejen ska inte bara ha ett jobb, hon ska ha en karriär och den ska gå spikrakt uppåt och pengarna ska ramla in. Den perfekta tjejen ska älska mat och äta helst väldigt mycket och ofta men samtidigt inte skaffa sig några kilon i övervikt. Den perfekta tjejen ska tycka om att läsa böcker, ha körkort, gilla hemmakvällar men samtidigt vara festlig (utan att festa för mycket), vara allmänbildad, skitrolig, ha sett de flesta relevanta filmer och kunna leverera citat på löpande band. Hon ska vara politiskt insatt, gilla sport, umgås mycket med sina vänner, hinna med att umgås med sin familj, vara duktig på att laga mat och ha självdistans. Den perfekta tjejen ska se perfekt ut, hur fan man nu gör det.

I min väg mot denna perfekta människa tog det plötsligt stopp. Vad är det jag håller på med? Jag orkar inte en sekund till av det här. Jag är inte perfekt. Jag kommer aldrig att bli perfekt. Kan inte bara jag och alla andra tycka om mig precis som jag är, med mina goda sidor och mina mindre goda egenskaper? Jag är inte en dålig människa för att jag inte följer med de andra tjejerna till gymmet efter jobbet eller för att jag tycker om att gå ut och festa när jag är ledig.

Jag får en sådan ångest när jag läser eller hör kommentarer om att det inte är bra att äta si och så, dåligt att festa x antal dagar i veckan, ohälsosamt att äta lite godis varje dag, hur viktigt det är att hinna med att träffa vänner för annars är man en dålig vän etc. Alla dem som säger att man är dålig om man inte är perfekt och kanske allra mest arg blir jag i slutändan på mig själv, som försöker leva upp till krav som jag tillsammans med samhället satt upp och som är omöjliga att leva upp till.

Förlåt mig men jag hatar verkligen gym. Och jag älskar kolhydrater. Jag tycker godis är jättegott. Jag har inte så fint hår. Min mage är rätt mjuk. Mina ben är inte milslånga. Mina tår är krokiga. Jag har inte hunnit läsa nyheter på flera veckor och har ingen aning om vad som händer i världen just nu. Jag har inte sett en rad av alla de klassiska filmer man "måste ha sett". Jag gråter offentligt oftare än vad som kanske anses vara okej.

Jag hoppas att jag kommer sluta bli påverkad av media och det samhället jag lever i. Att jag, och alla ni andra som känner igen er, lär oss att sänka kraven på oss själva. Jag orkar inte vara trött på mig själv när jag inte lyckas med allt. Jag vill bara vara glad över mig själv för det jag har åstadkommit och den jag är.

Jag vet att det har varit dött här, uppdaterar ikväll:D